I'm not gonna lie, I'm not gonna do the things I usually do, I'm not gonna hide cause I choose you

I helgen har jag kört bil, tro det eller ej! Det gick nästan bra, eller iallafall inte heldåligt. Första starten var det plattan i mattan, men jag fick inte motorstopp till Håkans stora förvåning. Vid andra starten blev det motorstopp däremot, men efter det gjorde jag en jävligt snygg start ska jag säga er. Mina inbromsningar var väl inte klockrena heller, minst sagt och jag tyckte lite synd om bilen som jag plågade. Men det var verkligen galet kul att köra, nu är jag mycket mera peppad på att ta körkort i år!

Annars i helgen har det varit filmtittande, fika med Hanna och kika lite på stan. Och den här dagen har spenderats med mannen i mitt liv; Sockan! Min lilla älskling och jag har busat i snön och han har fått modella lite. Han är inte överförtjust i snön dock, så till slut ställde han sig på bakbenen vid mina fötter och krafsa på min knän så jag skulle böja mig ner så han kunde hoppa upp i famnen. Så efter en massa gos så gick vi in. Min lilla busbjörn!

Älskade lilla Sockiplast!

Förövrigt knarkar jag Amanda Jenssen's skiva Happyland. Älskar den! Speciellt låtarna The Rebounder och I choose you. Värda att lyssna på!

Because everything changes, starting today

Om någon blir arg, då är jag en sådan person som bara vill fly. Jag vill bara därifrån. Speciellt om de börjar kasta saker omkring sig eller om de börjar skrika åt mig. Jag klarar inte av när folk skriker åt mig, jag vet inte vad det är med själva skriket med det gör mig otroligt obehaglig till mods. Även när människor inte är arga på mig, utan bara just arga så blir reaktionen likadan - jag drar mig undan och sluter in mig i mitt skal. Jag vet inte, men jag tror att det är för att skydda mig själv på något vis.

Dying old and alone

I måndags när jag var inne på Åhléns och kikade efter nya roliga filmer lägger jag märke till tre tjejer som stöter ihop med sin killkompis (antaganden, men de kände varandra). De småpratar lite och sen släpps den självklara frågan som man får som singel i dagens samhälle "Har du hittat någon tjej än då?" Han skrattar och säger nej, varpå en av tjejerna klappar honom på armen och säger att "det ordnar sig snart ska du se" och övriga två tjejer håller ivrigt med. Sedan fortsätter tjej nummer ett och säger "Då har du väl inga barn än eller?", killen skakar på huvudet och alla tjejer ler tröstande. Dessutom var allihopa på sin höjd 25 år gamla. Absolut max så gamla.

Och om han är någon som behöver ordnas till så känner jag att jag rimligen också borde vara det. Ibland känns det så också, som att det inte riktigt är okej att man är singel. Man måste ha någon annan för att vara någon överhuvudtaget. I'm gonna die old and alone, men det är okej med mig och jag behöver inte era "tröstande" ord, era klappar på axeln och jag behöver inte någon annan för jag är mig själv.

I lost my love in a hurricane, I've got no choice but to go insane

Istället för att deppa som förra inlägget tänkte jag visa vilka fina inköp jag gjort de senaste dagarna.


Partyväska med nitar från Accent 49:-


Plånbok från Espirit 499:-


Filmerna:
- Dumpa Honom!
- The Simpsons Movie
- P.S I love you
- Sommaren med Göran
- Benjamin Buttons Otroliga Liv

Skivorna:
Markus Krunegård - Lev som en gris dö som en hund
Melissa Horn - Långa nätter
Melissa Horn - Säg ingenting till mig
Joel Alme - Waiting for the Bells
Amanda Jenssen - Happyland
Paramore - Riot!

Nöjd tjej sitter här bakom tangentbordet nu! Och ja, jag är medveten om att prislapparna sitter kvar.

Du frågade till slut varför jag var ledsen, bloggens makt är oändlig!

i'm my own worst enemy, i've given up, i'm sick of living, is there nothing you can say?

Idag är en pissdag. Ni behöver inte läsa min skriftliga version av min depression, jag råder er att inte göra det. Det är hälsosammare för er. För ni vill inte vara med i mitt personliga helvete. Jag tänker såklart inte skriva ut vad det är här, jag tänker inte hänga ut någon. Jag orkar bara inte med fler saker nu, det blir för mycket. Minsta lilla får mig att tappa behärskningen och ta ut all uppdämd ilska, oro och sorg på helt orationella vis. Jag orkar inte.

För övrigt hatar jag den jävla fittan som stal min älskade sköldpaddsring idag!! Må du bli överkörd av en buss!


Inte ens ett 'varför är du ledsen?' fick jag. Tack, kul att du bryr dig så mycket. Verkligen.




Bästa vara-arg-och-hata-världen-musiken: Linkin Park. Deras arga låtar då, inte de fina.

I'll pretend like you're not real

Jag känner att jag behöver en shoppingrunda nästa vecka. En mycket omfattande sådan. Inte för att jag har ett ovanligt stort behov av kläder eller så, men jag vill shoppa. Och förutom kläder måste jag införskaffa Joel Almes Waiting for the Bells också. Den behöver jag känns det som.


Hur ska jag ens kunna veta vad som är sant? Hur ska jag kunna lita på att du är ärlig mot mig? Vad vet jag om vad du egentligen säger och tänker? Och varför måste det vara så jobbigt jämt?

All they ever wanted

She don't sleep at night, afraid to turn out the light

I was not really sure enough how to feel, I'll pretend like you're not real

I think love will come towards me like a warm summerbreeze, I got my head among the clouds and I will never be free

I wanna press hold and colour the grey

I party with my pain

In a place where everything taste the same, no mystery time, just cold and rain

What's the point?

Lyssnade ni, alternativt såg, P3 Guldgalan i tisdags? Johnossi spelade deras nya singel för första gången. Och jag måste säga att jag gillar den. A lot. Det sämsta är att deras nya skiva inte släpps förrän i april, och jag längtar redan! Får hålla tummarna för att skivan motsvarar förväntningarna, för jag gillar de där två pojkarna skarpt och hittills har de inte gjort mig besviken. Men nu tycker jag att ni ska lyssna på låten, finns på deras MySpace.

En hund jag kände dog för en vecka sen, och några dagar senare dog hans hundkamrat, de kände varann fanns ingen poäng att leva utan en bästa vän

Sitter på jobbet, utslängd från djurrummet av en forskare. Lite småskönt måste jag erkänna. I övrigt har väl dagen varit helt okej, varken mer eller mindre än så. Hoppas på en bättre morgondag, i och för sig ska jag träffa Jessica då så det är väl givet på sätt och vis.



De spelar Säkert! på radion och jag kom att tänka på dig, visst var det väl fint det där vi en gång hade?

tjugohundranio. tvåtusennio.

tjugohundranio. tvåtusennio. kommer ni ihåg det året? det var ett märkligt år. i'm going down memory lane, you're welcome to come along.

personligen inledde jag januari pessimistiskt med ångest för studenten redan då. det var modernismen som gällde på svenskan och gert-erik förklarade att "det gnekar mer i analen" på samhällskunskapen. jag hade ungefär en miljon rester i skolan, köpte min kära systemkamera och förlorade min älskade, älskade Benjamin.

februari bjöd på skoltrötthet, mycket skoltrötthet. det var även denna månad som jag gick på stan med Sabina (chocken!), hade min projektredovisning, var på studiebesök på Karolinska, hade praktiskt prov med Hästpojken (min råtta i skolan), jag mådde allmänt piss men hade samtidigt ont i kinderna av skratt efter att ha träffat Jessica. och jag var kär i Joel Almes musik, men min stora kärlek var en rådjurströja på rut!

mars bjöd på många svallande känslor, besök i Skara, beslutsångest, dans på krogen, sköldpaddsrace på rasten i skolan. jag köpte min första riktiga skinnjacka, letade kaninunge och det var earth hour.

i april grät jag av lycka för första gången, hade praktik, besökte skansen och aquaria. jag fick hem min älskade Socka, införskaffade en studentklänning samt att jag och Jessica kallades för Sixten och Blixten under en kort period.

studentskivan är det roligaste som maj bjöd på, annars var det väldigt mycket kaniner och väldigt mycket foto. och extremt mycket studentångest!! jag var med i UNT's vårbildstävling och det var hundens dag på jälla.

skratt och tårar blandades på studentdagen i juni, men innan dess var det studentbus på skolan, lunch hos Kattis och halva klassen hälsade på hos Britta. Jag spenderade tolv timmar på Akademiska som Kattis sällskap, började mitt sommarjobb på CFGR, det var midsommar med några vänner, resan till Gran Canaria bokades och jag saknade mina vänner från skolan extremt.

juli bestod av jobb och bättre vänskap med Lina, Ice Age 3 hade premiär, vi tittade på fåret Shaun på jobbet, det var kanintävlingar, främlingsskap med de som varit mina bästa vänner, norrlandsbesök, örebrobesök och jag insåg att jag inte skulle komma in på Skara.

i augusti började jag och Jessica umgås alltmer, Kattis fyllde år, jag jobbade 50% på CFGR, det var svininfluensan, alldeles för mycket shopping på cubus, jag blev åter kär i eminems gamla musik, jag köpte ny mobil, insåg att en vänskap hade gått i stöpet och var barnvakt.

september bjöd på lunch med brudarna, skämtet "Dagens eko; klockan är tio i ett", ångest, Håkan Hellström på grönan, ponchomesiska tvillingar, det var catfights, kulturnatten, mina vänskaper med Lina och Jessica blev bättre och bättre, det bokades en resa till London, jag blev kär i Marc by Marc Jacobs armbanden och det var mycket ångest.

till mig kom en liten lila iPod nano i oktober, jag fick ett marc by marc jacobs armband, mycket häng med Jessica, besök på jälla, jag var kär i en väska, det var bråk och jag insåg vem som faktiskt ställde upp för mig, jag började jobba heltid på CFGR, lyssnade som besatt på Veronica Maggio, såg filmen Soraya M, jag saknade Benjamin och Mysan otroligt, det var ångest, besvikelse och tårar över gamla vänner och sen var det ny vänner och såklart var det London!!

i november kom sparkle in i mitt liv, jag försökte låtsas att allt var bra mellan mig och en vän, det var en dödsolycka på jälla, jag var kraftigt beroende av Håkan Hellström och Mando Diao, rädsla över att öppna mitt hjärta för någon, besök i sigtuna, jag höll försvarstal här på bloggen för månaden november och både jag och Jessica fyllde år.

i december började jag inse hur mycket en person betyder, jag saknade hästar och ridning, umgicks mycket mindre med Jessica tyvärr, det var julmiddag i österbybruk med jobbet, jag var knallnöjd med min outfit en dag och bloggade om det (hej nörd!), det var vinterpromenader, jul med mysernst, det var jul och jag fick en chokladren, det var nyår och utgång, jag läste boken "Dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dig" och hade en ekologilektion med Håkan om att rådjur inte äter rävar.

Det var mitt 2009. Insåg nu hur otroligt dåligt och fantastiskt bra jag mådde omvartannat förra året. Jag hoppas på en jämnare psykisk hälsa, bättre vänskaper och jävligt mycket skratt och glada minnen inför 2010!

För övrigt är smärtstillande piller en fantastiskt bra uppfinning. Just nu känns den till och med bättre än uppfinningen hjulet.

För när vi nån gång ler, små korta stunder, handlar sången om oss

Igår träffade jag min kära Jessica och kvällen bjöd som alltid på många skratt, hon är ett litet lyckopiller den tjejen! Det finns få människor som kan få mig att skratta så mycket att jag måste spotta ut glass i en servett.
Idag är jag dock sjuk och mår jävligt dåligt, 39 graders feber, snuva och nackont. Inte helkul kan jag meddela. Men tack vare att jag investerade i SATC-boxen i slutet på förra året så har dagen inte varit helt värdelös iallafall. Det var välplacerade pengar det! Nu sitter jag här, nyduschad (man mår alltid bättre av en dusch) och funderar på saker som sades igår. Och det finns en risk för att det stämmer, jag vet inte, kanske, möjligen.


När vi nån gång ler, små korta stunder, är du mig och jag dig och ingenting är som vi är.
Hästpojken <3

Så säg mig vad vi väntar på, säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar, här är allt förlorat

Hästpojkens andra skiva. Från där jag ropar. Jag ville hata den, jag ville tycka att den var dålig, det var inte samma Hästpojken, det var mindre ångest, knark och mindre gapigt. På Från där jag ropar blottas till och med en och annan kärleksförklaring och känslorna flödar i den mycket mera melodiösa skivan. Och jag älskar det! Jag kan bara inte sluta lyssna, den går på repeat på iPoden, i stereon hemma och på datorn på jobbet. Hästpojken har blivit min alldeles privata form av knark och jag varken kan eller vill sluta lyssna.



En av er ljuger och jag vet vem.

jag vet inte vem jag är

Tillbaka från Gran Canaria, tillbaka från solen, värmen och avkopplingen. Helt underbart har det varit! Men nu, väl hemma igen känns det avlägset, nu är det bara förvirrade känslor, ångest, magont och spända käkar. Behöver jag säga att jag längtar tillbaka? Har inte mått så bra som jag gjorde denna vecka på riktigt länge.

I smile but I'm just faking, 'cause inside I'm breaking

Nyår var great. Jag vet inte vad mer man kan säga egentligen. Fantastiskt roligt hade jag och Hanna. Det var dans på scen, perfekt mängd alkohol, alldeles för mycket rök och bara total glädje! Vi ville verkligen inte gå till bussen, utan ville bara festa hela natten lång. Sen hittade jag mina nya BFF på nattbussen hem, BFF Nyckelpigan, BFF Knivsta och BFF Annars, haha!

Nu går jag in i radiotystnad, för jag drar till Gran Canaria och jag ska ha jävligt kul! Vi hörs. Många pussar till er som förtjänar det!