I'm falling in love with your favourite song, I'm gonna sing it all night long

Vet ni vad? Idag är det ett halvår sedan jag tog studenten. Det känns helt sjukt, fast bra. Jag saknar inte ens Jälla, jag trodde verkligen att jag skulle det, men icke. Det enda jag saknar är vissa människor, vänner som jag knappt pratar med längre. Men vad ska man göra när det inte känns som om jag har något att säga dem? Då blir det lite svårt. Den enda människan som jag har fått bättre kontakt och vänskap med sedan studenten är Jessica. Alla andra vänskaper har som svalnat av. Känns tråkigt, men efter sex månader har jag faktiskt vant mig. Egentligen ville jag bara påpeka att tiden går förbi farligt fort, och att mitt liv är rätt bra ändå även om det inte är vad jag trodde att det skulle vara.