Vissa

Vissa känner mig bättre än vad jag tror.

"Mig lurar du inte. Jag vet hur du funkar, först är du snäll (jag vet att du hatar det ordet), sedan när personen faktiskt börjar komma att betyda något för dig, när du börjar lita. Då blir du elak. För att stöta bort personen, du vill att den ska tycka illa om dig. Då slipper du lita, då slipper du tycka om, och därigenom tror du att du slipper bli sårad. But I got news for you. Jag tänker inte låta mig avskräckas, du kan vara hur elak du vill. Jag kommer alltid finnas här, mig kommer du inte lyckas stöta bort, och jag vet att när du gått förbi den här perioden så blir du den där tjejen igen. Tjejen som man inte kan låta bli att tycka om. Dessutom, du kommer bli sårad, även om du lyckas skrämma bort många så kommer du förr eller senare att bli sårad. Men då finns jag här för dig."

Detta kom från en person som jag minst av allt hade förväntat mig det av. Men det stämmer väldigt bra. För det är sådär som jag fungerar. Okej, jag vet inte om jag är en sådan som man inte kan låta bli att tycka om, men det var ju snällt sagt iallafall.

Praktik

Vi fick reda på våra praktikplatser idag. Jag ska vara på Mälarens smådjursklinik. Väldigt nervöst. Det är nämligen min djursjukvårdslärares arbetsplats också, tänk om jag gör bort mig och de pratar om det i fikarummet. Pinsamt! Ja, jag är paranoid. I övrigt har dagen inte bjudit på så mycket. Massa estet, känns segt nu. Lätt ångest inför det hela också.

Fick reda på att jag fick mvg på genetiken också, så jag hoppas på ett totalt mvg i kursen när den slås ihop med mikrobiologin. Fixade lönelapp idag med, och det är ju alltid trevligt. Jag vill jobba mera, jag mår bra när jag jobbar. Djurhuset är min fristad, där kan jag faktiskt slappna av och bara glömma allt som är. Jag kan glömma alla krav och måsten. Det är enda stället där jag faktiskt slappnar av, det farliga med det är dock att migränen, nack- och axelsmärtorna kommer smygandes.

Imorgon är det estet igen. Från 8.20 till 15.50. Pepp! Not.

Disciplin

Jag har noll i självdisciplin. Jag borde verkligen, verkligen ha skrivit ekologiarbetet nu. Iallafall ha kommit så långt att jag bara kunde finslipa lite nu ett par dagar. Har jag det? Knappast. Har skrivit klart den första punkten, vilken är systematik. Oerhört komplicerat att skriva ner systematiken för en djurart. Har faktiskt börjat en del med miljöbeskrivningen också, är väl ungefär en halv sida nu skulle jag tro.

Träffade på småtjejerna från i tisdags på bussen idag. Om jag inte har berättat det så var det ett par småflickor som skulle av vid Jälla också och satt med fingrarna på stoppknappen aslänge, helt beredda på att plinga. Men jag och Hanna kände oss busiga och plingade innan dem. Iallafall så var de med idag och det var helt klart att de kände igen mig. De satt och kastade blickar på mig och plingade fort som attans. Jag höll på att brista ut i skratt. Att något så litet kan betyda så mycket.

Juste. Sötaste ungen idag när bussen stod vid ett rödljus, hon satt och vinkade och log åt mig, ni vet på det där sättet som barn ler. Jag log och vinkade tillbaka, så började hon leka tittut med sin mössa. Hur söt som helst. Sedan blev det grönt och henne kommer jag nog aldrig mer se igen, men hon fick mig att komma till jobbet med ett leende på läpparna.

Lurad

Jag målade aldrig naglarna som jag sa. Jag är nog inte kär heller. Men det var kul att läsa Jessicas kommentar (:

För övrigt har jag väldigt tråkigt, har precis sett The Break-up. Helt okej film. Inte så klassisk som jag trodde. Dömmer alltid ut sådana här filmer och tror mig alltid veta hur de slutar. Men har fått en knäpp på näsan nu ett par gånger.

En kvadratdecimeter blåmärke, tack!

Har ni någonsin undrat hur ont det skulle göra om en sektion med byggstängsel (typ som det på station) skulle ramla ner på er? Jag har svaret - Det gör jävligt ont. Ett sådant blåste ner på mig när jag väntade på bussen till jobbet idag. Pain säger jag bara. Så nu pryder ett kvadratdecimeter stort blåmärke mitt ben, jag som aldrig får blåmärken.

Till på köpet så rev en av kaninerna mig över armen idag när jag skulle borsta den, suck. Det blev iallafall inga emo-kid märken som det blev på Hanna förut. Annars var det lugnt på jobbet, fast ett tag undrade jag om jag inte jobbade mer som elektriker än djurvårdare. Fyra lampor var trasiga och alla vet ju hur teknisk jag är så. Men det blev bra efter lite om och men. Såg att disken stod kvar efter vårat våffelkalas, fick genast dåligt samvete då jag kom på att vi faktiskt bara lämnade all disk åt Robban, så jag diskade rent det.

För övrigt så är sådana där små, gröna fiskhåvar männsklighetens bästa uppfinning. Någonsin.

Hur är det?

"Hur är det?" I många år svarade jag på den frågan precis som folk brukar. Tack bra. Det är bara fint. Bra och själv då? Det är den där sortens civilisatoriska smörjmedel som behövs i kontakterna mellan människor, men som språk betraktat egentligen inte antas betyda någonting. Jag har respekt för det behovet. Vi vill inte veta hur ytliga bekanta egentligen mår, vi vill inte höra om deras sömnsvårigheter eller sår på magmunnen eller nyligen bortgånga familjemedlemmar. Jag klarar bara inte av att följa den där tysta överenskommelsen längre. I will not pretend, I will not put on a smile, I will not say I'm alright for you.

Men jag vet inte hur länge till som jag kan tillåta mig själv att verkligen säga som det är. För det är klart att det finns en uppmätt tid när människor förstår att just jag inte alltid har äppelkäcka repliker på lut. Jag känner redan hur jag naggar deras tålamod i kanten. Vi vill inte veta säger deras halvt bortvända blickar. Mer revolution än så ryms inte i min själ, så jag anpassar artighetsvokabulären. I will, uppenbarligen, put on a smile for you. Kan ändå inte förmå mig till att säga bra om inte det enskilda ögonblicket eller dagen når upp dit. Jag säger därför jodå, eller jovars. Utan att utveckla vidare. Det tycks passera.

Love

Jag tror jag är kär.

Nu ska jag gå och måla naglarna.

Jeans och Ikea

Känner mig duktig. Har skrivit hela fyra rader på ekologiarbetet. Känns stabilt, verkligen. Behöver jag nämna att ekologi inte är mitt favoritämne?

Just nu sitter jag och väntar på mat, Shejpa har rullat ihop sig till en liten boll innanför min tröja och ligger och slumrar, och The Knifes Deep Cuts spelas för fullt. Efter maten ska jag bege mig mot boländerna och gå en sväng på Ikea, samt kika efter jeans på stadium. Jag har jeanspanik! Om jag inte hittar några idag så ska jag gå på stan efter jobbet imorgon. Måste även kolla efter en bag som jag såg på stadium i Bromma igår, den var precis allt jag vill ha.

Forever and ever

Får man sudda något man skrivit i sin blogg bara för att någon har tagit illa upp? Att blogga är inte som att rita i sanden, det är mera som en tatuering eller att hugga i sten. Det är forever and ever. I detta fall har ju personen dessutom missuppfattat allt. Men kanske vore det lättare att sudda. Men det får nog stå kvar, jag står för mina åsikter och tankar.

Huvudstaden

Jag och Hanna begav oss mot huvudstaden för att köpa skivor. Det blev Johnossis All they ever wanted, Winnerbäcks Daugava och Sahara Hotnights What if leaving is a loving thing. Det är Hannas fel att jag har börjat spendera hälften av mina pengar på skivor. Min skivsamling har ökat med mer än 100% sedan jag lärde känna henne. Farligt, men det är ju trevligt med en skivsamling också i och för sig, och så länge som jag inte når hennes antal så är jag lugn.

Vi begav oss mot Bromma Zoomarknad också. Paradiset för djurnördar som vi. Hanna tyckte att jag handlade lite mycket, men det mesta av det var välbehövligt. Åtminstone 40% iallafall.

Dagens Hanna citat:
"Jag vet, vi tågluffar i Europa! Vi börjar med att flyga till London!"

Sedan så hon den klassiska meningen till mig när vi var lite lätt vilse, den lyder som följer: "Sluta skratta, Sandra!" Jag tror folk tycker att jag skrattar lite mycket, mest hela tiden. Även när man kanske borde vara seriös. Men ändå. Det får gå.

Tråkigt

Jag har ordentligt tråkigt just nu. Om 17 minuter ska jag bege mig mot stationen och ta tåget till Hanna. 17 minuter känns just nu oändligt, och när känslan av oändlighet når en - vad gör man då? Jo, man bloggar såklart! Så att det blir ännu ett ovettigt och oläsvärt inlägg i min redan ganska stora samling på sådana.

Jag ska köpa Johnossis nya skiva idag också! Det ser jag verkligen framemot. Har bara tjuvlyssnat litegrann och det lät ju bra det jag hörde, skivan fick en bra recension i UNT igår också, en fyra om jag inte missminner mig. Vilket i och för sig är ganska så troligt att jag gör.

14 minuter kvar. Jag måste verkligen skriva långsamt. Om jag bara hann skriva det där lilla på den tiden. 13 minuter kvar. Jag kanske borde borsta tänderna. Det får nog bli så.

Herregud. Ja, det stämde ju som jag sa iaf med att det skulle bli ett ovettigt och oläsvärt inlägg i mängden. 12 minuter kvar.

Stress

Börjar känna mig lätt stressad över ekologiarbetet. Borde ha börjat skriva på svenskan också. Jag orkar inte. Får ta och skriva det på fredag. Troligt? Nej. Men jag får skriva en del då, sen finslipa i helgen. Fick papper om lön idag också, då blev jag lite gladare. Är gladare nu överhuvudtaget. Fick någon tillfällig megasvacka igår, men det går nog över. Det blir nog bra.

Sliten

Nu blev jag så där trött. Så där trött på just allting. Just nu vill jag bara bort, jag vill lämna det här livet och allt som hör till det bakom mig. Jag vill ta studenten, jag vill flytta till och plugga i Skara och bygga upp ett nytt liv där. Där skulle jag kunna vara den person jag vill vara, inte den som alla har uppfattningen om att jag är. Men jag tror inte att någon känner mig längre. Inte ordentligt. Inte på riktigt.

Har blivit mycket elakare på sistone också. Ber om ursäkt för det. Men jag orkar inte med alla som hackar på mig, ingen lyssnar när man säger ifrån heller. Jag vill hoppa av Jälla, jag vill byta skola. Kanske börja ett nytt liv redan nu? Vore inte helt fel. Allting är så fel här ändå. Alla tror så mycket, folk har ju redan en uppfattning. Jag vill bara bort. Från allt.

Orka rubrik

Typ hela dagen spenderades i djurhuset. Lagom sunt. Var ju där för att hämta helgnyckel. Hade Robban sagt åt Martin att lämna nyckeln? Nej, knappast, varför skulle han, jag menar det hade ju kunnat vara jobbigt. Jag - trött!? Nej, vad får dig att tro det? Kändes lätt värdelöst att ha åkt in då, även om det var trevligt att äta våfflor och så, men ibland är jag redo att strypa folk. Hanna fick hem sina robbar iaf. Har sagt till Robban att jag vill ha en Hugo-valp så småningom också. Det verkade han positiv till iaf.

Nu. Ut och jogga kanske, dock har jag migrän. Ta en tablett och sova kanske vore bättre.

Secret Wish

Så är det bestämt. Shejpas stamtavlenamn blev Secret Wish. Det passar henne bra tycker jag, inte helt överaskande kanske. Finast är hon iallafall. Känns som att jag har sagt det förut.

Juste! Imorgon är det våffeldagen, och då vankas det våfflor - om inte en viss person glömmer våffeljärnet dvs. Ska bli kul att träffa Hanna imorgon, känns som år sedan. Känns som att jag har sagt detta ett par gånger också vid det här laget.

Vad händer idag då?

Jo, just ingenting. Tänkte ta mig ut och fota en sväng. Sen måste jag fota Shejpa också, medan hon fortfarande är liten. Storebror såg henne igår och utbrast "Nog för att jag har hört att kineser är små - men det här är ju löjligt" Mamma och storasyster tycker hon ser ut som en mus, lillebror och pappa avskyr henne och jag tycker hon är världens finaste.

Imorgon ska jag träffa Hanna dock, det är ett glädjemoment! Hon ska hämta sina roborowskis och jag ska hämta helgnyckel, eftersom någon trea inte har lämnat tillbaka sin nyckel så måste jag ha den som Martin hade nu i helgen. Ibland tycker jag lite mindre om treorna faktiskt. Ganska mycket mindre om dem. Ska se om jag lyckas dra med Hanna en sväng på stan också. Skulle behöva köpa ny jacka, nya skor och jeans. Vi får se helt enkelt.

På torsdag bär det av mot Bromma Zoomarknad med Hanna också. Glädje!

All They Ever Wanted

Jag längtar tills nästa vecka! Varför? Jo, då släpps Johnossis nya skiva! All they ever wanted heter den. Om du vill tjuvlyssna lite kan du göra det här!

För jag kan inte sova..

... och allting känns så segt. Känns otroligt värdelöst, klockan är halv nio och jag vet redan nu att den här dagen inte kommer spenderas med att göra något vettigt. Tänkte ta mig ut på en promenad iallafall. Kanske ta med kameran en sväng och se om man hittar något intressant.

Tussen verkar mycket bättre idag iallafall så det känns bra, Shejpa låter inte alls lika snorig heller. Så det är ju positivt. Det enda positiva idag om inte annat.

Någon som är pepp på att åka till Bromma Zoomarknad typ på torsdag? Hanna? Känns som att Hanna är den troligaste för det uppdraget, får smsa henne under dagen (detta kommer självklart glömmas bort och jag kommer komma på det igen när jag loggar in på datorn senare ikväll).

Favoritord

Har fått ett nytt favoritord, det är "svin". Bara någon är minsta taskig så säger jag svin, det blir ju något missvisande. Så ni får ha lite överseende at the moment. Nej, nu ska jag gå och vara lite social.

Segt

Tussen är jätteförkyld.
Shejpa lite snorig.
Lyckligtvis är Valter frisk.
Jag hatar när det växlar så här med temperaturen, hatar min ventilation också. Den kyler för mycket, även om den är stängd. Jag vill byta rum!

Påsk

Jag tror vädergudarna jävlas med oss. Klart vi inte ska få en vit jul, men en vit påsk - det ska vi minsann ha! Surt.

Kommentarer

Dagen i kommentarer:
"Jag kan inte tänka mig någon som är mer lämpad än du att köpa de kinesiska dvärghamstrarna"
"Vad söt du är!"
"Du är ju bra på engelska, matte, med djur och allt. Om jag vore lika som du skulle jag vara överlycklig"
"Ollon, ollon!"
"Juste! Vi hade en som kallades Kåt-Åke!"

Sen en massa mera (: Men ett stort tack till Hanna som har varit mitt lilla ljus i mörkret idag! ^^ Usch, nu börjar jag skriva med smileys igen.

Vinnare

Dagen började med småföretagande. Gjorde i princip ingenting utom att sitta i djurhuset och dryga mig mot Minii. Men det var trevligt. Sen var det idrott, typ topsy ball eller något liknande. Helt sjukt, men roligt.

På lunchen blev det prisutdelning. Mitt lag vann! Hur chockerande som helst med tanke på hur vi tyckte att det hade gått, men roligt! Det är ju alltid kul att vinna. Vi fick en megakorg med godis, biobiljetter, grafritare, chokladkakor, kepsar och en vandringspokal. Värt.

Vi slutade efter det egentligen men blev kvar mycket längre än vad det var tänkt. Jag och Hanna satt och snackade i djurhuset, och emellanåt kom Robban in och pratade också. Sedan fikade vi och blev kvar i många timmar. Helt sjukt hur tiden kan gå så fort. Snackade konstiga skolminnen - askul! Sen fick vi panik skjuts till stan så att vi skulle hinna med halv sex bussen.

Nu är Shejpa hemma också! Hon ser helt annorlunda ut i detta ljuset. Men det blir nog bra. (:

Digerdöden

Sitter här och ska skriva världens mest spännande arbete om digerdöden, eller, det är inte ens ett arbete. Det ska vara en liten berättelse om hur det kunde vara att leva under digerdödens tid. Tjiho - jag hatar svenska B. Så just nu sitter jag och gör mest ingenting. Väntar på att tiden ska gå ungefär. Tyvärr går det ganska långsamt.

Numerologi

Sådan här är jag enligt nummerologin. Den räknar på namnet på något vis:

Siffran Fem:I din närvaro har man aldrig tråkigt. Du är utåtriktad, livlig, rolig och mycket nöjeslysten. Du gillar spänning och avskyr rutinmässiga och monotona saker. Blir det tråkigt i en relation eller på arbetet livar du gärna upp stämningen.

Kanske borde du lugna ner dig lite ibland för att inte verka alltför okontrollerad. Det måste ju faktiskt vara trist ibland för att man ska kunna känna att något är roligt. Du är rädd för att bli lurad och det beror nog på att du har lite problem med självförtroendet. Det kan ju också orsakas av att de omkring dig är så vana vid ditt skämtsamma sätt och tror att du alltid är beredd på skojigheter. Visa att du kan vara seriös.

Du faller för personer som är lika nöjeslystna som du och som har glimten i ögat. I ett förhållande kan du känna dig lite rädd för att bli lämnad eftersom ditt dåliga självförtroende lyser igenom även här.

Femmor regeras av Merkurius och dina färger är ljusa, t. ex ljusgrått och ljusblått.

Stämmer det bra eller? Nu vill jag faktiskt ha kommentarer på om ni tycker att det stämmer eller ej.

Tisdag

Idag har jag gjort just ingenting vettigt. Åkte in och jobbade lite med UF-företaget eftersom jag var ledig. Fast jo! Innan dess så fångade jag faktiskt en undulat alldeles själv. Detta på grund av en konversation som såg ut typ så här:
- Jag såg att du tränade fågelfobi på avstånd.
- Ja, jag studerar beteende. Nästa steg är att fånga.
- Det är väl bara att ta dem.
- Vadå bara och bara?
- Ja, bara.
Vid det här laget blev jag irriterad. Jag är livrädd för de där fåglarna så kommer han och säger att det "bara" är att fånga dem. Så jag gick och pratade med min ex kanin. Sedan gick jag in till fåglarna, och efter lite kamp så fångade jag en! Men sen när jag skulle byta grepp så bet den mig i huden där mellan tummen och pekfingret så jag råkade släppa den. 1-0 till fågeln. Men så kunde det ju inte vara så jag fångade den lilla jäveln igen och höll i den trots att den bet loss hud från tummen. Men då släpade jag med den och visade att jag faktiskt klarade av att fånga fågeln. Jag var helstolt och det syntes nog på mig för han log sådär åt mig som man ler åt överstolta barn.

Oj, det här blev galet ointressant. Men jag är stolt över mig själv ändå.

Ett år

Ett helt år har passerat sedan den hitills värsta dagen i mitt liv. Hur har då dagen spenderats? Jo, jag har legat på sängen halva dagen, stirrat i taket och lyssnat på Johnossis låt Summerbreeze på repeat. Har läst ut PS Jag älskar dig! också, mycket bra bok! Inte så förutsägbar som jag trodde. Annars har det varit allmänt låg stämning hemma. Inte så konstigt kanske. Har inte ens varit till kyrkogården idag, ska nog dit imorgon efter skolan.

Boomerang

Hittade en gammal svart bok i en låda när jag letade runt. Ni vet, en bok som man kan skriva vad som helst om vem som helst i. En sådan som alla tjejer borde ha. Anyways.

Hittade gamla anteckningar där och en del minnen kom tillbaka. X sa till mig att man kunde säga i princip vad som helst till mig, för jag var som en boomerang. Jag kom alltid tillbaka. Jag var beroende av X, hade ingen annan. Men efter att X sa så till mig så insåg jag hur sant det var. Jag är ingen boomerang längre, jag har många vänner. Man kan inte behandla mig hur som helst, säga vad som helst, pika hur mycket som helst. Jag tröttnar, jag går och kommer inte tillbaka. Jag har slutat vara en boomerang. Nu är jag mer som en.. en frisbee kanske. Jag landar där jag landar liksom, och där stannar jag.

Äntligen!

Såg på tvn för några minuter sedan att Fem myror är fler än fyra elefanter ska börja gå igen! Så på söndagar klockan 18.00 gäller det att sitta bänkad. Åh, jag är så glad! Nu tänker ni säkert att suck, nu har hon blivit helt galen - men det är ju värsta barndomsminnena att se på det. Jag längtar iallafall till första avsnittet imorgon.

Jag har ju förresten en reflex i form av elefanten i det programmet. Jag älskar den, men det är bara en endaste människa som frivilligt och spontant har sagt att den var fin. Alla andra har jag (stolt och med glittrande ögon) mer eller mindre tryckt upp den i ansiktet på, de tittar på reflexen, harklar sig lite, och klämmer fram ett "Åh, vilken -hrm- fin!" Så ler de sådär uppmuntrande som man gör mot barn när de har ritat något som man inte kan urskilja, men man vill inte såra barnets känslor. Kanske är det så som folk ser på mig? Som ett barn.

Lästips!

Dagen började segt. Vaknade åtta, slumrade i en timme till. Sedan läste jag ut Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Väldigt konstig bok, men har man börjat läsa måste man ju läsa ut boken också. Kanske ingen bok som jag direkt rekommenderar.

Iallafall. Kikade på Scrubs- och Vännerrepriser för att sedan börja läsa PS Jag älskar dig! av Cecilia Ahern. Har nu sträck läst nästan halva boken. Kikade bara upp ifrån den för att se på Top Gear och då och då för att kolla vad det stod i bandyfinalen. Edsbyn vann för femte året i rad - bra jobbat grabbar! Iallafall. Läs PS Jag älskar dig! hittills har jag både skrattat högt för mig själv och blivit tårögd. Se den inte på film förrän ni läst boken!

Over and out.

Apati beskriver nog..

.. vad jag känner just nu. Har egentligen ingenting intressant att skriva. Men skriver i brist på sysselsättning. Har så grymt tråkigt, och så grymt ont i huvudet. Life's a bitch. Gosh, I'm sick and tired of this shit. Someone save me?

Mattetävling

Idag var det mattetävling. Jag, Sara, Hanna och Kim bildade ett lag. Gick hyfsat, men har insett att jag officiellt har förvandlats till den nörd som jag inte ville bli. På riktigt - mattetävling? Jag? Jag tror jag behöver hjälp. Nästan tre timmar satt vi där och skulle räkna. Nog om det.

Efter det drog vi till djurhuset. Vägde älsklings-Shejp och hon vägde hela 17 gram! Irrelevant och ointressant. Men ändå. Har pratat om utrotning, rensning och så vidare om människan. Intressant faktiskt. Räddade de stackars malawicikliderna också, de som gjort delvattenbyte hade glömt att stoppa i alla kontakter igen och fiskarna höll på att dö. Men förhoppningsvis så klarar de sig nu iallafall. Öhm, nog djurnördssnack.

Länge sedan...

Länge sedan något antecknades här. Har inte hänt så mycket egentligen, skolan har flutit på, fräst åt en lärare, fått reda på att jag är fin i kanten beroende på hur jag är döpt (Anna Sandra Linnea - det är tydligen "fint" att ha tilltalsnamnet i mitten, vad vet jag? Kul ändå, att vara fin i kanten är väl alltid trevligt), faktiskt jobbat på en småföretagande lektion, bestämt datum för att hämta hem Shejpa och haft migrän.

Idag är den fjortonde dagen i rad som jag har migrän. Det börjar bli tröttsamt. Egentligen kanske man borde kolla upp det, men jag överlever nog ändå. Men jag hoppas att folk runt mig kan ha lite överseende med att jag är trött och mera lättretlig. Migrän så här länge är inte kul. Jag avlider snart.

Konversation

- Vad gör ni nu då?
- Skriver om gerbiler.
- Jaha, lycka till med det!
- Tack, det kommer nog behövas.
- Ja, det lär det ju.
- Alltid lika stöttande du.
- Japp.
- Eller inte.
- Jodå, kolla. Du är bäst, och näst bäst, sen är du tredje bäst också.

Btw, vuxenpoäng på mig som byter glödlampor i djurrummen, dock hade det väl gått mycket snabbare om en viss person inte hade fått för sig att dryga sig. Men det var ju kul ändå (:

Jag finns här för dig

Oj, inge liv i luckan på länge nu. Söndagen spenderades med Kim. Ett välbehövligt avbrott! Vi gick en sväng på stan, promenerade och satt på varma gubben. Denna konversation utspelade sig på sistnämnda stället.
Kim: - Aj! Det känns som att jag har en klump i röven!
Jag: - Sitter du på snoppen?
Kim (chockad): - Jag har ingen snopp!!
Jag: - Jag menade varma gubbens snopp.
Kim: - Jahaa!
Ledde till många skratt.

Dagen idag har spenderats med ekologi och estet. Inget spännande. Imorgon väntar en fika med Maria och kanske en sväng på stan! (:

Internationella Kvinnodagen

I skrivande stund är det ungefär 25 minuter kvar av den internationella kvinnodagen - ett löjligt spektakel i min åsikt. Att det ens ska behövas en dag som denna påvisar hur ojämställt Sverige är. När infaller den internationella mansdagen? För komigen, om det ska finnas för kvinnor ska det väl ändå finnas för män? Eller är kvinnan kanske ställd i en så låg ställning att hon faktiskt behöver en dag. En internationell dag, icke att förglömma.

Men egentligen, vad betyder den här dagen? Vad betyder den för dig som läsare, kom du ens ihåg den? Sverige kommer inte bli jämställt. Aldrig någonsin, och det är egentligen alla föräldrars och vuxnas fel.

Så länge vi inte uppfostrar båda könen på samma sätt kommer vi aldrig heller bli jämställda.
Så länge som pojkar inte får leka med dockor, utan ska leka med vapen och bilar kommer vi aldrig bli jämställda.
Så länge som flickor inte får leka med bilar och vapen, utan ska leka med låtsasdammsugare och dockor, så blir Sverige aldrig ett jämställt land. Framförallt - så länge som det fortsätter vara på detta vis, så kommer den internationella kvinnodagen fortsätta att behövas, för något positivt måste den ju föra med sig om vi nu har haft den så länge.

Andra Chansen

Kvällen spenderades självklart med att titta på Andra Chansen. Som jag hade hoppats så gick Nordman vidare till Globen, tillsammans med en viss Sibel - som inte verkar ha alla hästar hemma.
Intervjuvare: - Hur känns det med skrällen att Carola åkte ut?
Sibel: - Det känns fantastiskt att jag har gått vidare! Jag är så glad.
(..)
Intervjuvare: - Vad har ni gjort i Kiruna då?
Nordman: - Åkt isracing, hundsläde och skoter.
Sibel: - Allt jag har gjort är att besöka ishotellet. Jag vill också åka vovvar!

Så nu för tiden "åker man vovvar". Dessutom så ligger inte ishotellet i Kiruna, det ligger i den där staden som jag inte kan stava till. Men heja Sibel för sjutton! Eller nått.

Konstigt.

Fick reda på idag att en av ungarna i mitt avelsprojekt hade dött. Hur tråkigt som helst! Det var den lilla som jag ville ha. Nu har jag iallafall bestämt mig för att jag ska ha honan som är kvar och hon ska heta Shejpa!

Konversation ett. På skolan.
Han: - Hallo!
Jag: - Hej.
Han: - Varför tycker inte du om mig längre?
Jag: - Varför går du barfota?
Jag är verkligen superduktig på att snirkla mig ur jobbiga samtal, eller hur? Diskret och bra också, men jag undvek ämnet iaf.

Konversation två. På stan.
Hon: - Hej! Det var länge sen.
Jag: - Hallojs! Ja, verkligen.
Hon: - Du vill inte ta en fika lite sådär spontant?
Jag: - Jag skulle verkligen vilja, men jag har en hamster i väskan.
Minen som jag fick går inte ens att förklara i ord. Jag vet inte ens om hon trodde på mig. Men det var sant. I min väska låg lilla November, i en transportbur såklart. Men ändå.

So, whats up?

Klassen var ju på Arosfortet igår. Det var faktiskt riktigt trevligt! Dessutom, hör och häpna - mitt lag kom inte sist! Iallafall, idag är jag blåslagen och har träningsvärk. Skoj.

Dagen började med att vi insåg att vi inte hade någon lektion, man hade bara fyllt i en lärare på schemat. Anledning? Vi smög in på djursjukvården och fick lära oss lite om ögat, synen och dess sjukdomar. Wiho! Typ.

Hur blev det såhär?

Hur blev det såhär egentligen? Hur blev det så att jag gillar dig, samtidigt som jag avskyr dig? Hur kom det sig att allt jag vill är att vara dig nära, medan jag samtidigt bara vill springa ifrån dig, så snabbt jag bara kan? Hur kom det sig att du får mig så glad, samtidigt som du får mig att vilja gråta? Hur kan man vara så ambivalent om någonting?

Ibland

Ibland tycker inte jag om UL.
Ibland tycker inte jag om busschaufförer.
Ibland tycker inte jag om vissa personer.
Ibland tycker inte jag om mig själv.
Just nu så är det ibland.

Projektarbete

Hittade lappar med info om projektarbete i klassfacket idag också. Vet inte alls vad jag vill göra där. Förslag folk, snälla! Det är nu jag behöver mina fem trogna läsare!

Dissektion

Började dagen med att dissikera. Snälla Robert hade åkt ut till skolan och lagt fram en råtta på kvällen så den skulle vara perfekt tinad åt mig. Dissektionen gick bra, höll på att svimma vid ett tillfälle, men det berodde inte på själva dissektionen.

Efter den begav sig jag, Sara, Hugo och Shiba ut i skogen på en lång promenad. Dryga tre timmar blev den. Vi stannade och fikade också, så låg Hugo brevid mig och Shiba låg brevid honom, så lägger hon sitt huvud på hans rygg och Hugo tokmorrar. Sedan låg Hugo kvar brevid mig, men på rygg och jag klia honom på magen, så kom Shiba och bara stod där och Hugo morra åt henne igen. Sedan morrade och högg han efter henne när hon försökte ta hans pinne. Alltså tre morrningar på ungefär en halvtimme. Tidigare har han aldrig morrat åt henne. Men han kanske hade en dålig dag. Okej. Värdelöst.

Det var trevligt och det var väl ungefär det som var relevant. Nu kanske jag borde göra svenska läxan som är tills imorgon?

Insikt

Majoriteten av dagen har spenderats med estet. Vi filmade en snutt om Jälla för att träna på kameran och för att jag och Sara skulle träna på redigering. Iallafall så fick jag vara guide i den där filmen och sedan när vi satte oss för att titta på den så var min enda kommentar "Skrattar jag alltid sådär mycket?" Sara bara stirrade på mig och svarade ja, som om jag vore en idiot. Jag har liksom alltid uppfattat mig själv som en tråkig och sur person, inte som den leende och skrattande person som jag såg på dataskärmen framför mig... Men då har jag lärt mig något om mig själv iallafall.

Sara

Har spenderat ett flertal timmar med Sara idag. Bara promenerat, pratat, skrattat och gråtit. Det var underbart att kunna prata ut om sådant som man inte kan prata om med andra människor. Behövde verkligen prata och vädra tankar och känslor.

"Om det läcker, kommer det läcka rejält!"
"Jag mår toppen, det är därför jag går på en kyrkogård och gråter med mina bästa vän"
"Slå honom i huvudet med en stekpanna"

Mjukisbyxor

Idag har jag varit i stan med min mor. Träffade på Kattis inne på Stadium.
Kom hem med en reflex i form av elefanten från Fem myror är fler än fyra elefanter - supersöt! Köpte även ett par nya mjukisbyxor, kände att det behövdes. Mjukisbyxor överlag är förövrigt jordens fulaste plagg. Folk borde inte få ha på sig dem på allmäna platser egentligen, men att skrota runt i hemma duger de utmärkt till!

Emellanåt..

.. så känner jag för att dö en smula. Ibland tror jag nästan att jag gör det. Dör en smula inombords alltså.