i hope you had the time of your life

Jag saknar dig. Att alltid veta att du fanns där, när helst jag ville. Inga ord behövdes, du förstod ändå. Jag saknar att ha dig där, min säkerhet i livet. Min livlina, min tröst. Nu saknar jag dig mer än vad jag trodde möjligt. Det är tomt. Jag saknar dig, din knäppa lilla kanin. Jag behövde dig så mycket mer än vad du behövde mig.

there is a meltdown in my brain

Är det okej att vara ledsen över saker som aldrig hänt? Saker som hade kunnat vara? Är det okej att sakna något man aldrig haft? En vän, en sak, en kärlek.

Jag orkar bara inte. Varför skulle hon göra så mot mig? Såra mig så totalt. Varför skulle jag göra så mot honom, och han så mot mig? Det blev bara fel. Hur kunde hon såra mig så, bara överge mig? Jag önskar du vore här. Och varför gjorde han så mot mig, när jag behövde honom som mest? Jag förstår inte.

you are always on my mind

Vaknade och landade rätt snart framför tvn. Till slut hittade jag orken att göra mig i ordning, for till stan. Köpte fika till mig och hanna, en liten fredsgåva eftersom jag varit så grinig på sistone. Vi chillade i djurhuset, tittade på en dressyrtävling, gick på skogspromenad, fotade, åkte till stan, köpte godis, fotade, promenerade, fotade. Sedan for vi hemåt.

Och nu sitter jag här, och allt jag känner är frustration. Jag vill skrika och slå dig, samtidigt som jag vill gråta och krypa upp i din famn. Låta dig skydda mig från allt det onda.

face to face, cheek to cheek

Jag är trött, och kom att tänka på hur lite det jag skriver i min kära lilla blogg betyder. Och hur jag mest skriver om människor som inte läser här alls. Som inlägget "fall in love with someone" de läser inte ens. Ändå skriver jag, istället för att säga det till dessa små gossar. Men icke. Jag forsätter med mitt onödiga skrivande. Jag kanske skulle börja prata med folk istället för att gömma mig bakom en dator? Jagvetinte, det är så mycket svårare att säga något face to face.

inte min dag

Strul med studentskivan, stress, svenska, forskningsdjurskunskap, sena bussar, käka på stan med Jessica, försenat tåg. Min dag sammanfattat. Tack Jessica för att du gjorde dagen kanoners ändå!

Just nu känner jag lite för att fota. En känsla som har vuxit sig starkare de senaste dagarna, så efter helgen någon gång kanske jag faktiskt gör det. När det verkligen kliar i fingrarna. Så om du vill ha något fotat då så säg till, då är det lite lättare än att bara fota lite allt möjligt.

fall in love with someone

Tack för att jag fick sova hos dig, din arm runt mig och dina andetag i min nacke var precis vad jag behövde.

-----------------------

Jag önskar att jag inte hade förstört allt i sommras. Att jag inte var den jag är. Att jag gjort annorlunda. Jag hade verkligen behövt dig vid min sida just nu.

Jag är sjuk

Jag är sjuk. Eller kanske inte sjuk, jagvetinte. Men jag tappar håret. Stress sa farbror doktorn. Så nu är det "bara" att slappna av och proppa i mig extra vitaminer som tydligen skulle vara bra för håret. Så, personligen så hoppas jag ju på att det ska hjälpa så jag slipper ta studenten flintskallig. Insåg nog idag när jag duschade hur illa det var, rasade av en stor tuss hår. Det fick mig att må illa. Spyfärdig, samtidigt som jag vill grina.

Idag har jag beställt studentmössa. Ångest!

så snurra min jord igen, radion spelar vår sång

Jag vaknar, känner mig trött och till och med lite full... Okej, trött iallafall. Full var det länge sedan jag var. Men låten är ju grym! Nu är snart studentskivan bokad - yey!

Idag har jag dissikerat med minii, det var kul. Sedan var det ellära, inte lika kul precis. Tur att man har Bengt i det, annars hade det nog varit en kurs som kunde få en självmordsbenägen.

Imorgon ska vi prova studentmössor. Känns jobbigt. Jag vill inte ta studenten.

trött på livet och så.

Just nu är jag bara väldigt trött. Inte fysiskt, utan enbart psykiskt. Allt känns så (ursäkta bristande ordförråd) jävla värdelöst. Fy fan! Inget känns kul längre. Det sämsta är att alla mår lika piss, så alla bara drar ner varandra. Nej, nu längtar jag till London, dels för att det är london, dels för att jag vill komma bort, dels för att jag inbillar mig att jag kommer få tillbaka livsglädjen där och dels för att jag saknar mia.

Jag vill ha en kram, en puss på pannan och att någon stilla ska viska att det löser sig i mitt öra. Vem som helst. Till och med en främling går väldigt bra just nu. Bara att någon skulle göra det spontant, när de ser att man är lite nere. Spontana kramar utdelas alltför sällan. Jag är så less!

Och ja, jag klagar. Men det är min blogg, som jag skriver i för att komma över saker. Så om det inte passar så är det bara att sluta läsa helt enkelt!

honey i'm dying

Idag har jag haft projekt och svenska b. På svenskan redovisade vi våra allegorier, och varje grupp skulle berätta om en allegori från varje grupp. Självklart dras min pinsamma barnsageallegori upp som handlar om konstiga, påhittade snurvlar. Jag hatar när man ska berätta något för hela klassen, speciellt när det gäller pinsamma svenska uppgifter. Okej, i-landsproblem.

Hanna är nere, det märks. Det gör mig ledsen. Jag tycker inte om när hon mår dåligt.

Imorgon är det dissektion med Minii som gäller som en uppladdning för eftermiddagens dubbellektion i ellära. partey. Men dissektionen blir nog kul, eller ja. Umgås med minii blir nog kul, dissektionen blir nog mer lärorik.

rubrikvardetja

Idag har jag varit i boländerna med mor min. Köpte två ramar till mina förstoringar, måste säga att den ena bilden blev grym. Jag är väldigt stolt över mig själv må jag säga. Köpte ett par race marine jeans, aldrig haft det märket förut så jag hoppas att de är bra.

För övrigt är jag redan lite nervös över london (jag stressar alltid upp mig i onödan). Men jag har faktiskt aldrig flygit förut, och aldrig ens varit utanför norden. Tur att jag kan rätt hyfsad engelska iallafall, och hanna får rädda mig annars.

hårborstar och beslut och så

Jag har insett en sak. Nu när jag ska åka till london så innebär det att jag måste köpa en hårborste. Jag har faktiskt ingen egen, använder alltid min mors. Men det känns som att hon kan bli lite upprörd om jag tar med mig hennes. Det är ett stort beslut, det där med hårborstar alltså. Får kika på stan. Förövrigt sitter jag på planet just nu om tre veckor, enligt svensk tid iallafall, i london har jag redan landat. Kul det där med tidsskillnader.

jag vet en tjej...

... som just har köpt sig en biljett till london och bokat boende. Nu är det inte så långt kvar. Imorgon är det bara tre veckor, och jag längtar redan!

för du är en nolla och jag din idol

Min dag: jag har återupptäckt björn rosenström, fångat in en orm som var på rymmen, fikat med hanna, haft två lektioner, ansökt om ledighet från skolan och det var ungefär det.

Ikväll bokas flyg och boende till London. Lycka!

there's a lot of things to do before you die

Idag har jag haft svenska, hittade på de söta små djuren snurvlar. Sedan var det dags för de två första lektionerna i biomedicin, riktigt intressant. Tror det kommer bli en kanonkurs!

Förövrigt är det ordet apati som talar tydligast för hur jag känner mig. Men snart ska jag boka londonbiljetter!

it's eating me up inside

Frustration. Det är ungefär vad jag känner nu. Mia är i London, och har det bra, så det är verkligen great! Samtidigt är jag sjukt irriterad på allt och alla. Jag orkar bara inte. Om det inte vore för biomedicinkursen imorgon skulle jag nog skolka. Jag vill inte, jag orkar inte. Allt är bara konstigt, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till vissa alls. Känslorna är ett enda virrvarr. Ibland önskar jag att jag bara kunde förlåta och glömma, men jag kan inte, jag är ingen sådan. Inte när någon har sårat mig så djupt åtminstone. Det ligger kvar där, som en fläck. En fläck som inte går bort, och jag orkar inte. Dagens mening kanske? Jag orkar inte, alltså. Men det är bara det jag känner, total orkeslöshet och apati. jag vill inte vara med längre. Kan ingen göra mig lite glad? Snart bryter jag ihop.

i feel like crying, dying

Jag mår dåligt. Vet inte om det är berättigat. Allt är bara så fel. Idag sa jag och camilla hejdå till mia, och när jag hade skiljts från camilla kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, och nu kom de igen. När jag bara tänker egoistiskt vill jag att mia ska stanna, men jag är samtidigt väldigt lugn. För jag vet att hon kommer klara sig, att det kommer bli bra.

-----


Jag trodde jag hade kommit över dig, men jag vet inte du gör mig alldeles förvirrad. Idag är det verkligen bergochdalbana med alla känslor.

The trouble with love is that it can tear you up inside

Gårdagen spenderades med Hanna, vi besökte jälladagen, vandrade runt på stan och lyssnade på alla möjliga band och avrundade det hela på mon dieu! Överlag var det en kul dag, med roligare och tråkigare delar. Just nu längtar jag mest efter att se bilder från mon dieu.

Jämställ pensionärer med kor och hästar!

Jämställ pensionärer med hästar och kor. Då finns det krav på daglig tillsyn och sällskap. Eller låt jordbruksverket ta över äldrevården.

öh, ja.

Jag har älskat de två senaste dagarna. Rolig praktik, underbart höstväder och allt har bara fungerat. Jag älskar hösten! Den hösten som är utanför fönstret nu, klara kyliga dagar med vackra löv. Så länge vädret är bra och löven färgglada så älskar jag hösten mest av alla årstider!

Imorgon är det orange som gäller!

i blew that of with pills and alcohol

Praktik, praktik, praktik. Bada, föna, borsta, städa, skura, trimma, klippa. Ungefär så ser det ut. Just nu känns det faktiskt lite skönt att det bara är två dagar kvar. Inte för att det inte är kul eller så, men jag vill tillbaka till mina älskade kompisar och mitt kära Jälla.

Just nu håller jag på att baka maränger, det går inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Men de ska nog bli ätbara ska ni se! Och bara så ni vet så håller jag på att längta ihjäl mig efter en egen hund.

Nu är jag tillbaka på praktiken. Skönt att ha något att göra, slippa tänka så mycket. Känns både roligt och tråkigt att det bara är fyra dagar kvar.

I övrigt mår jag skit, mentalt och fysiskt. Fuck it!

i guess that you were always on my mind

Om jag fick välja en dag i livet då jag skulle hoppa framför tåget, skära av pulsådern eller ta en överdos av valfritt läkemedel skulle det vara idag. Eller nu rättare sagt. Jag fattar inte att du kan få mig att må så dåligt, att få mig att känna mig som den sämsta människan på hela jorden. Något som katten släpat in. Och det som förvånar mig mest är att jag tillåter det. Att jag låter dig få fortsätta, att jag aldrig sätter ner foten och säger att enough is enough. Men du kanske har rätt ändå. Jag kanske är svag. En andraklass människa.

when the moon shakes

Jag mår illa. Fysiskt illa. En känsla som hotar att kväva mig, och som inte har någonting att göra med att jag är sjuk. Jag är nervös. Över vad vet jag inte. Framtiden kanske. Livet i allmänhet. Alla runt omkring. Jag vet inte, jag vet bara att känslan kväver mig. Gör det svårt att andas. Nästan omöjligt.

det suger

Bara så du vet. Det suger att vara sjuk. Och det suger att jag mår skit mentalt. Och det suger att jag har så ont i nacken att jag inte kan vrida på huvudet. Och det suger att mia ska flytta till london om typ två veckor. Och det suger att jag inte har träffat hanna på en vecka. Och det suger att jag känner för att gråta, men inga tårar kommer. Och det suger att idol bara handlar om juryn. Och det suger att jag är så här negativ. Och livet bara suger.

now i'm bleeding, and i'm freezing and i'm crying once again

Idag mår jag piss. Fysiskt och psykiskt. Jag har halsont, huvudvärk, smärta i nacke och axlar, feber och är allmänt helt slut. Samtidigt saknar jag min älskade kanin och allt övrigt känns bara skit. Jag vill gråta, skrika och slå någon. Men mest av allt vill jag ha en kram, en famn att gråta i och att någon ska säga att allt ordnar sig, att det blir bra till slut.

020502-080901

Den andra maj år 2002 föddes det en liten kanin. En liten kanin som kom att betyda massor. Jag var tolv år då, och utan några egentliga vänner. Tillsammans tränade vi hoppning utan större framgång, vi låg och sov brevid varandra på gräsmattan under sommaren, gick på skogspromenader utan koppel, hon följde med mig ändå. Vi plockade blåbär, jag tog bären och hon åt bladen. Kort sagt så gjorde vi det mesta tillsammans. För ungefär ett år sedan fick denna bestämda dam flytta till min skola och fick en marsvinsvän vid namn Valdemar, det var kärlek vid första ögonkastet. I söndags blev denna lilla kanin akut sjuk och togs hem till Britta för vård, där honblev piggare, men igår kväll somnade hon in för sista gången. Denna lilla kanin hette Mysan och har betytt mer för mig än vad något annat djur någonsin har gjort.

020502-080901
Sov gott älskade vän! Du är otroligt saknad!