Fan också! Verkligen fan också. Varför ska jag alltid sabba sådant som får mig att må bra? Kanske just för att de får mig att må bra. Så fort jag börjar bli minsta lycklig och glad så sabbar jag det. Medvetet eller omedvetet. Och det suger. Jag är så himla störd. Borde låsas in och inte få umgås med vanligt folk. Fanfanfan. Jag ångrar mig så jävla mycket nu. Kan inte ens få ordning på tankarna. Det är bara ett enda virrvarr. Jag borde söka hjälp, jag är banne mig störd.