Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.

Idag har jag haft världens roligaste dag på jobbet, jag och Lina har flummat till tusen. Lina skrev post-its där det stod "Ensam Sandra söker!" och "Patricks!" på. Efter att ha plocket bort dem från mig själv, klistrade jag fast dem på en pelare i diskrummet utan att tänka mer på det, men jag var såklart tvungen att säga "Haha, jag lämnar de här åt Parag så han vet att jag söker efter någon!". Men städaren måste ha stulit dem, som vi skrattade åt det. Sen skrev jag två post-its, på den ena, som jag klistrade fast på väggen, skrev jag "Städarn! Ring Lina på 07X-XXXXXXX!" och på den andra som jag klistrade fast på Lina skrev jag "Jag är Lina" så att han inte skulle behöva fundera. Sen började Lina spotta och fräsa och säger "Blä, hundhår. Eller det kanske är mushår!" Jag vet, det är juvenilt, men sjukt kul, jag ramla nästan ihop av skratt!

Men trots att jag haft det hur kul som helst sitter jag här nu och bara känner mig tom inombords. Det är väldigt konstigt, men allt jag känner för att göra är att gråta.

För övrigt har jag fått lämna tillbaka min snyggjacka, två sömmar gick sönder och då kände jag att jag nog inte ville ha den om det går sönder efter typ en timme. Så nu måste jag leta reda på en ny jacka. Bara det gör en ju lite ledsen i själen.