Just nu är jag bara väldigt trött. Inte fysiskt, utan enbart psykiskt. Allt känns så (ursäkta bristande ordförråd) jävla värdelöst. Fy fan! Inget känns kul längre. Det sämsta är att alla mår lika piss, så alla bara drar ner varandra. Nej, nu längtar jag till London, dels för att det är london, dels för att jag vill komma bort, dels för att jag inbillar mig att jag kommer få tillbaka livsglädjen där och dels för att jag saknar mia.
Jag vill ha en kram, en puss på pannan och att någon stilla ska viska att det löser sig i mitt öra. Vem som helst. Till och med en främling går väldigt bra just nu. Bara att någon skulle göra det spontant, när de ser att man är lite nere. Spontana kramar utdelas alltför sällan. Jag är så less!
Och ja, jag klagar. Men det är min blogg, som jag skriver i för att komma över saker. Så om det inte passar så är det bara att sluta läsa helt enkelt!
2 kommentarer:
Jag har verkligen itne tappat livsglödjen. Jag har funnit den igen snarare sagt. Hata skolan gör jag väl. Men inte ens den kan dra ner mig just nu. Så jag ger dig mer än gärna glädje om du vill ha och det lyckas. :D<3
Skolan hatar verkligen inte jag, har ingen anledning till det. Det är ju det enda som får en att tänka på annat. Men bra att någon är glad iallafall.
Skicka en kommentar