15 februari 2009

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Jag trodde att vi var för alltid. Men det var bara för en stund, ett ögonblick och ett andetag. Jag mår illa inombords varje gång jag tänker på det. Det ligger där som en klump, en klump som sprider en förlamande känsla i hela kroppen. Det finns inget vi längre, vart det försvann vet jag inte. Men det är borta.