Har lust att blogga men vet inte vad som ska skrivas. Hänt sedan sist; min mobil har börjat krångla massor och tar inte emot alla sms, märkte det första gången när en irriterad Håkan ringde och klagade på att jag inte svarade på sms (som jag fick allihop på en minut typ tre timmar senare). Det känns inte jättebra, stackars, stackars jag kanske måste köpa en iPhone. Vore ju för tragiskt. Har träffat ovannämnda karl, firat min farmor på födelsedagen (som hon inte mindes, inte för att hon minns mig heller men), firat mamma på mors dag, tittat på ESC och spelat Mario. Det är ungefär det. Idag har jag pluggat körkortsteori, tjoho! Juste, jag och mamma spelade på hästar i söndags och gissa vad? Jag vann, några hundralappar bara men ändå!
Jag vet inte varför det var så jobbigt att säga hejdå till dig då. Det brukar gå rätt bra, nu ville jag bara lägga mig i sängen och gråta. Ville inte skiljas från dig, ville mest bara lägga mig ner och inte resa mig igen. Men man måste upp och leva även fast man inte vill ibland. Och det kommer att bli bättre, det vet jag. Så enkelt är det, jag ska se till att det blir bättre. "Tiden läker alla sår" är bullshit, man måste vilja må bättre, verkligen vilja på riktigt, vilja släppa taget och gå vidare. Man kan inte leva i det förgångna. Då går livet en förbi utan att man är något annat än bitter. Man måste se glädjen i att vakna och se lyckan i de små sakerna, som att se kaninerna göra glädjeskutt på baksidan, lyckan i att ha vänner som man skrattar med och som får en att må bra, lyckan i att ligga platt på rygg och känna solen värma en medan man gräver ner tårna i gräset. Jag vill inte vakna när jag är 70 och vara bitter för att jag inte levt när jag kunnat. Så ett steg dit är att ta en semester utomlands i år - någon som är pepp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar