... så otroligt tråkig dag. Dubbeltimme i biologi, kolla på små djur i dammen. Verkligen spännande.
Sen dubbeltimme i samhällskunskap. Vi fortsatte göra vårat lilla samhälle, fick idé torka så jag gick till djurhuset och pratade med robban istället. Vart lite peppad och fick lite ideér av honom iaf. Så efter rasten kunde man ta nya tag.
Efter skolan så gick jag och sara och hälsa på Fluff ^^ Så långt så kändes dagen ändå rätt okej.
Hemma då. Pappa pratar med farmor som skulle få behandling idag, men när hon kom till sjukhuset hade hon glömt vad hon ens gjorde där. Jag hatar det här. Jag hatar att hon tynar iväg från oss. Jag hatar att jag vet att hon snart inte kommer veta vem jag är längre. Alzheimers är en hemsk sjukdom, och i samband med cancer så är det grymt. Förstår inte hur det är tänkt att en människa ska orka detta? Samtidigt som hon fortfarande sörjer sin man som också gick bort i cancer. Ibland känns livet väldigt orättvist. Ibland vill inte jag vara med längre. Men jag vet att jag måste. Jag måste vara stark, hur ska annars farmor orka vara stark? Hon måste ha mitt och familjens fulla stöd.
Ibland känns livet bara sådär himla överflödigt. Som om det inte skulle spela någon större roll om man var här eller inte. Ibland önskar man att man inte var här. För nu börjar det bli lite för mycket.
Leahs ögonoperation gick bra iaf. Något positivt.
Sjuk är man också. Någonting har typ lossnat eller något i min hals också, gör grymt ont och "hoppar runt" när jag sväljer. Man kanske borde kolla upp det? Men då får man väl bara någon medicin typ.
Lexie har blivit sämre, så snart måste vi nog ta bort henne. Så sjukt tråkigt. Jag vill verkligen inte...
Men nej, nu ska jag nog hitta på något vettigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar