if i don't live today, then i might be here tomorrow

Igår när tårarna bara vägrade sluta rinna ville jag ringa någon, bara få gråta och veta att någon lyssnade i andra änden och sa något. Vad som helst. Men medan jag bläddrade igenom min telefonlista insåg jag att jag inte hade någon att ringa. Ingen alls. Antingen så har jag bara fräst åt dem, alternativt har vi fräst åt varandra, typ mest åt hanna. Eller så träffar jag dem aldrig. Det är bara de typerna av vänner som jag har. Så istället satt jag där i min säng och grät över min kanin, min familj och mitt liv helt själv.