att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för

Idag är det sämre igen. Vaknade och min första tanke var på dig och det kändes som och någon slet upp hålet i bröstet igen och det gjorde så ont. Tillbringande ett par timmar med att ligga i fosterställning och försöka hålla ihop mig själv, det kändes som om jag höll på att trilla i bitar i dess mest bokstavliga betydelse. Sen satte jag mig och skrev i min svarta bok, fyra sidor blev det. Varav en och en halv sida mest var dina dåliga egenskaper, jag måste fokusera på det negativa om jag ska orka kliva upp på morgonen. Och nu känns det ganska bra igen, eller åtminstone helt okej. Kan verkligen rekommendera att om ni är sårade/arga/ledsna/besvikna på någon, skriv ner alla dennes dåliga egenskaper, överdriv gärna lite grann. Det är kanske lågt eller något, men det hjälper. Och om man ska komma över den saken/människan/oförrätten så måste man hitta något som hjälper, något som får det att kännas mindre pissigt för en stund. En annan sak som hjälper är Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå, varför vet jag inte. Men det är en galet vacker låt.