Glad i hågen gick jag hem från tåget. Hade spenderat flera timmar med Hanna. Vi smsade om att jag skulle ge Valle en puss från Hanna när jag kom hem, och att han älskade henne innerst inne trots att han kanske skulle påstå annat när han fick pussen.
Kom hem, gick upp på rummet och hörde hur han andades konstigt. Tog ut honom ur buren, satt där på sängen med stora, salta tårar rinnandes ner för mina kinder, han fick sin puss från Hanna, och ett flertal från mig. Vi satt så någon minut. Sedan drog han ett sista litet andetag och blev stilla. Skickade ett sms till Hanna, och nu sitter jag här. En timme senare och tårarna vill inte sluta rinna. Lilla Valle, det enda djur från skolan som verkligen kommit mig inpå skinnet. Kommer sakna honom, speciellt hur han de senaste två nätterna har kurrat lite, skakat på sig och sedan krupit tätt intill när vi skulle sova.
Sov gott älskade vännen. Nu slipper du ha ont och du är tillsammans med Mysan igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar