Dying old and alone

I måndags när jag var inne på Åhléns och kikade efter nya roliga filmer lägger jag märke till tre tjejer som stöter ihop med sin killkompis (antaganden, men de kände varandra). De småpratar lite och sen släpps den självklara frågan som man får som singel i dagens samhälle "Har du hittat någon tjej än då?" Han skrattar och säger nej, varpå en av tjejerna klappar honom på armen och säger att "det ordnar sig snart ska du se" och övriga två tjejer håller ivrigt med. Sedan fortsätter tjej nummer ett och säger "Då har du väl inga barn än eller?", killen skakar på huvudet och alla tjejer ler tröstande. Dessutom var allihopa på sin höjd 25 år gamla. Absolut max så gamla.

Och om han är någon som behöver ordnas till så känner jag att jag rimligen också borde vara det. Ibland känns det så också, som att det inte riktigt är okej att man är singel. Man måste ha någon annan för att vara någon överhuvudtaget. I'm gonna die old and alone, men det är okej med mig och jag behöver inte era "tröstande" ord, era klappar på axeln och jag behöver inte någon annan för jag är mig själv.