09 juni 2008

Take me along

Jag frågade honom, jag fattar inte att jag vågade, men jag gjorde det. Nu tror jag att jag ångrar mig. Svaret var inte det jag ville höra. Vi skulle prata mera senare. Vi såg honom sen, han vinkade, vi gick en annan väg. Jag orkade bara inte träffa honom, inte just då. Jag är en sådan jävla subba, men nu minns jag varför man inte ska tycka om människor överhuvudtaget. Det blir så mycket jobbigare då.

2 kommentarer:

mia sa...

var det som du förfarade?

Sandra sa...

Jag vet inte ännu, men det lät typ så. Ska träffa honom någon dag här och snacka. Gud vad jag behöver dig och din filt!