Igår investerade jag i helt nya, supersnygga träningskläder, och nu jäklar ska här tränas! 50 minuter igår och det känns bra, men framförallt var det kul att träna. Något jag typ aldrig har tyckt förut. Träffade Håkan igår också, vi hade en fin konversation:
- Jag är så himla rädd för att jag har testikelcancer.
- Känn, jag har en knöl här bakom örat!
- Alltså, jag tror inte att det är testikelcancer...
Han kan få mig att skratta han. Juste, det var asläskigt också. Vi var upp vid elljus-spåret och pratade lite på en bänk där när Håkan fick för sig att han hörde något, någon som kom, jag avfärdade det som ett flygplan. Sen typ två minuter senare släcks alla lampor och det blir kolmörkt. Håkan fick panik och det kändes precis som en skräckfilm, vi gick därifrån rätt snabbt. Innan vi blev mördade liksom.
Jag tror att det var rätt som det blev nu. Annars borde det göra mer ont, jag borde gråta. Det känns lite tomt, men helt okej ändå. Tiden får utvisa vad som händer härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar