when you said forever and always

Vill skriva något. Något som hade någon betydelse, men har inget sådant att säga. London är inställt. Och det suger. Stort. Patetiskt nog fällde jag till och med ett par tårar över det, jag behöver komma bort. Och London hade jag verkligen räknat med, därav bitterheten och tårarna. Nu hoppas jag verkligen att Norge blir av, annars tror jag att risken finns för att jag tappar förståndet. Jag behöver miljöombyte. När Håkan skulle åka idag och sa "Ska du med?" tror jag inte han eller någon annan förstår hur gärna jag hade velat sätta mig i den bilen och åka med. Men jag har ett jobb. Tyvärr. Och nu är han borta i en vecka, det suger också. Men imorgon ska jag träffa Sara och det suger iallafall inte, var ungefär ett årtionde sen jag träffade henne. Nu - sängen.