panikstressnervositet

Jag mår illa. Sådär nervositetsilla som jag mår ibland, alltid bundet till stress. Och jag känner mig stressad, men jag vet inte varför. Jag har ingenting som är brådskande, inte det minsta. Inte vad jag kan minnas åtminstone. Men ändå sköjer känslan över mig med jämna mellanrum - kvävade, paralyserande. Jag vet inte vad jag ska, eller kan, göra åt det. Men fjärilarna flyger omkring i magen, hjärtat pumpar som om jag var ute och sprang, och luften verkar inte riktigt nå ner till lungorna.