Jag har länge sagt att jag ska bränna min svarta bok. Och idag gjorde jag det. Läste igenom den, alla hemska känslor, alla vidriga tankar. Allt är bara aska nu. Allt utom en halvsida som jag rev ur, på vilken jag hade skrivit upp en konversation med Hanna för hundra år sedan.
Jag sjunger: Under min gula filt, kan jag va mig själv!
Hanna: Oh my gosh.
Jag: Alltså, jag är faktiskt inte så full att jag går och sjunger.
Hanna: Sjunger extra falskt dessutom.
Jag: Vadå? Jag sjunger såhär!
Hanna: Hrm, jaha...
Nu är alla de gamla känslorna uppeldade. Aska. Borta oåterkalligt. And I like it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar