Det finns några människor här i världen som har en viss förmåga. Den förmågan är att få mig glad och att få mig att skratta, även om jag sekunden innan velat bryta ihop. Det är de människorna som detta inlägg är till. De människorna som får mig att skratta redlöst. De som får mig att känna att det faktiskt finns hopp. Att allting inte är kört.
Dessa människor får inte alls den uppskattning som det förtjänar. Jag vet att jag är dålig på att visa känslor. Men detta får bli mitt sätt att säga tack. Tack för att ni finns. Tack för att ni inte ger upp även när jag är helt hopplös..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar