22 oktober 2007

Sov gott..

Tack för alla fina minnen. För alla stunder av glädje. Alla medgångar, men också motgångarna som gjort oss starkare. Vem kunde tro att du skulle bli en av mina gosigaste kaniner när du kom till mig som ett vanvårdsfall? Du vart finare än jag någonsin kunnat hoppas på.
Jag minns i sommras när jag bara satt på altanen och du skuttade runt mina fötter. Medan jag satt där insåg jag att du var en av de vackraste kaninerna som jag någonsin sett. Minns alla kommentarer som vi fått på tävlingar tillsammans, den vackra kaninen.
Det är bäst så här, du har inte ont längre. Nu är det jag som har ont. Även om jag vet att det var bäst så här.
Sov gott älskling!


Inga kommentarer: