Idag har jag gjort just ingenting vettigt. Åkte in och jobbade lite med UF-företaget eftersom jag var ledig. Fast jo! Innan dess så fångade jag faktiskt en undulat alldeles själv. Detta på grund av en konversation som såg ut typ så här:
- Jag såg att du tränade fågelfobi på avstånd.
- Ja, jag studerar beteende. Nästa steg är att fånga.
- Det är väl bara att ta dem.
- Vadå bara och bara?
- Ja, bara.
Vid det här laget blev jag irriterad. Jag är livrädd för de där fåglarna så kommer han och säger att det "bara" är att fånga dem. Så jag gick och pratade med min ex kanin. Sedan gick jag in till fåglarna, och efter lite kamp så fångade jag en! Men sen när jag skulle byta grepp så bet den mig i huden där mellan tummen och pekfingret så jag råkade släppa den. 1-0 till fågeln. Men så kunde det ju inte vara så jag fångade den lilla jäveln igen och höll i den trots att den bet loss hud från tummen. Men då släpade jag med den och visade att jag faktiskt klarade av att fånga fågeln. Jag var helstolt och det syntes nog på mig för han log sådär åt mig som man ler åt överstolta barn.
Oj, det här blev galet ointressant. Men jag är stolt över mig själv ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar