Såg på tvn för några minuter sedan att Fem myror är fler än fyra elefanter ska börja gå igen! Så på söndagar klockan 18.00 gäller det att sitta bänkad. Åh, jag är så glad! Nu tänker ni säkert att suck, nu har hon blivit helt galen - men det är ju värsta barndomsminnena att se på det. Jag längtar iallafall till första avsnittet imorgon.
Jag har ju förresten en reflex i form av elefanten i det programmet. Jag älskar den, men det är bara en endaste människa som frivilligt och spontant har sagt att den var fin. Alla andra har jag (stolt och med glittrande ögon) mer eller mindre tryckt upp den i ansiktet på, de tittar på reflexen, harklar sig lite, och klämmer fram ett "Åh, vilken -hrm- fin!" Så ler de sådär uppmuntrande som man gör mot barn när de har ritat något som man inte kan urskilja, men man vill inte såra barnets känslor. Kanske är det så som folk ser på mig? Som ett barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar