Frågetecken

Har inte spenderat den här dagen på något viktigt alls. Engelska, promenad med Hugo och lite allmänt tråk typ. Länge sedan man gick ut med Hugo - riktigt skönt. Hade sällskap av Patricia med, så det var riktigt trevligt (:

Varför finns det så himla många frågor? Vad vill jag? Vad vill du? Vad vill världen mig och hur ser framtiden ut? Finns det något högre syfte med livet? Varför ska man alltid vara bäst? Varför går det inte som man vill någon gång? Varför känns livet som ständigt mörker? Varför finns känslan tomhet?

Så många frågor som det finns, och så få svar som det finns. Men varför ska man vara bäst egentligen? Jag älskar att vara bäst. Bäst på proven, bäst på tävlingar, ja. Bara bäst. Troligen är det väl för att jag inte har så mycket annat att komma med att jag helt enkelt vill vara bäst det där jag faktiskt har en chans. Men sen har jag alltid kravet hemifrån att jag ska vara bäst, eller ha alla rätt. Har man inte alla rätt får man frågan "Varför kunde du inte sista frågorna då?" Klart man blir fixerad vid betygen då. Men klart att man inte kan skylla på familjen. Jag tycker om att vara bäst. Just då i alla fall. Det är en skön känsla. Hur egotrippat det än må låta.

Samhället idag handlar ju om egocentrering. Du ska satsa på din karriär och din framtid, och då måste du satsa på din skoltid. Starkast överlever - modifierad Darwin. Nej, det är Darwins teori som stämmer. Den mest välanpassade - den mest stresståliga - överlever, den bryter inte ihop mentalt men har förmodligen ingen tid att lägga på familj, vänner eller nöjen.

Hum. Det här ledde ju ingenstans alls.
Jag känner mig snurrig när jag läser det som jag skrivit.
Hur ska ni fatta om inte ens jag fattar?