30 november 2007

Saknar...

Jag saknar den vänskap som vi hade men som inte finns längre.

Jag saknar att sitta i stadsparken med Sara och se dagen bli till natt. Jag saknar alla våra skämt och skratt. Jag saknar våra promenader.

Jag saknar Mia och Camilla. Jag saknar våra filmkvällar. Jag saknar mattelektionerna i högstadiet. Jag saknar att prata engelska hela dagarna. Jag saknar att sjunga SingStar, även om jag sjunger falskt.

Jag saknar Hanna. Jag saknar våran roborowski hantering. Jag saknar våra skratt och skämt. Det var underbart att gå med hundarna idag.

Jag saknar Kim. Jag saknar vänskapen vi hade. Jag saknar att skratta så mycket att man bara ramlar ihop. It was just like old times today.

Jag saknar Nanna och Frida. Jag saknar er sjuka humor och hur kul vi brukade ha. Jag saknar det som var, men som inte är längre.

Jag saknar Jessica. Jag saknar att skratta på bussen. Jag saknar när du berättar så sjuka saker att jag vrider mig av skratt.

Men mest av allt saknar jag min farfar. Jag saknar mitt stöd i livet. Jag saknar min förebild. Jag saknar att vara 100% accepterad. Jag saknar att ha någon som man kan prata med allt om. Jag saknar att bara sitta brevid dig. Jag saknar din doft, dina kramar, dina ord.

I am broken inside.

2 kommentarer:

Jessica sa...

Du är så sööt :) <3
Vi har så himla roligt på bussen, haha ^^ skrattar åt allting gör vi :D

Anonym sa...

gumman!<3

Du läser mina tankar, allvarligt. De har du alltid kunnat göra.
Idag var underbar, har saknat oss. Att bara kunna var amig själv med dig och känna mig accepterad. Saknat våra stunder tillsammans, våra skratt, våra sjuka ideer, våra hysteriska skrattutbrott, våra djupa konversationer, vår stabilitet. Vi var ju som klister på papper förut,och jag saknar det.

Du läser mina tankar, vi säger alltid samma saker, som vi gott kan intyga idag då det hände flera ggr. Jag hade faktiskt själv tänkt skriva ett inlägg idag om hur mkt jag saknar dig.

Idag ville ja ginget annat än att bara krama om dig och berätta hur mkt du betyder för mig. Jag vet inte varför jag är som jag är. Kanske var jag rädd att du inte skulle känna likadant. Vet inte.
Jag hatar mig själv för att jag inte sa allt deta till dig idag, då jag satt och tänkte på det hela tiden om hur mkt jag bara ville få ut det och bara kunna prata, gråta och skratta tillsammans med dig like old times. Jag saknar dig stjälrntvilling!<3

Vill ha det som förut. Jag saknar oss. Jag saknar dig. Jag saknar den jag var när jag var med dig. Jag vill bli den personen igen. Och jag vill ha dig med mig på vägen.

So what do you say?
Ska vi glömma vårat dumma bråk och det som nu kommit i vägen och fortsätta tillsammans? Vi mot världen?

Vad ditt svar än blir så ska du veta att jag älskar dig och saknar dig så jag vet inte vad. Du komer alltid vara min stjärntvilling, min sandrosh!<3

Du ska verkligen veta att jag hatar mig själv för at tja ginte fick upp modet att säga allt det här till dig idag när vi till exempel satt där på Donken. Jag vet inte vad jag har blivit så rädd för, ensamheten kanske?

Men jag älskar dig i alla fall, och det är det viktigaste!

Förlåt för allt jag gjort. Jag vet inte vad jag tänkte på. Men jag vet att jag inte vill mista dig!

Jag saknar dig Sandra Persson!<33