Satt och pratade lite idag med en person om utveckling överhuvudtaget och jag tyckte att jag hade utvecklats massor sedan ettan. Speciellt de sociala bitarna har blivit så mycket bättre. Nu hejar jag glatt på varenda kotte, medan i ettan om jag mötte någon så stirrade jag stint ned i backen och ökade på stegen för att komma ifrån människan så fort som möjligt.
Berättade, sanningsenligt, att han har hjälpt mig massor. Eftersom han har berättat så mycket om hur människor fungerar och så, så har jag börjat begripa mycket mera om mig själv. Jag som trodde att jag hade ett bra grepp och förståelse för min lilla värld. Så fel man kan ha. Överhuvudtaget så har allt det här hjälpt mig att hitta mig själv lite mera också, jag tappade ju bort mig själv för cirka fem-sex år sedan och har sedan dess inte återfunnit mig själv. Men nu börjar jag förstå, börjar hitta, börjar få ett litet grepp.
Så klart så är jag långt ifrån "upplysningen" (eller vad nu buddister kallar det) men jag känner iallafall att det är ett steg i rätt riktning. Just nu vill jag bara lära mig mera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar