Tror ni på ödet? Det kanske ni gör. Det finns människor som faller ned för stup på flera 100 meter, men på något jävla vänster så överlever de. Sen finns det den där människan som halkar över tröskeln, bryter nacken och hamnar i rullstol för resten av livet. somliga föds med en sjukdom som går en på miljonen. Är det tillfälligheternas afton, eller något som var menat från början?
.
Hela livet består av synliga och osynliga val. Dessa får också synliga och osynliga konsekvenser. Även sådant som vi inte ens tänker på påverkar våra liv. Allt handlar om tid. Från det att du öppnar ögonen för första gången tills dess att du sluter dem en sista gång. Kanske bestämde du dig när du var 6 år, 7 månader, 3 veckor, 4 dagar och 45 minuter gammal för att gå på toaletten, ett oskyldigt val i stundens knipa. Men kanske gjorde dessa fåtal minuter att du missade din själsfrände, eller kanske gjorde de att du träffade henne/honom.
Om ödet finns är naturligtvis bara en spekulation, och egentligen helt överflödigt att fundera över. Tro aldrig att ditt öde är att leva i sorg och elände. Skapa dig ett roligare öde! I slutändan finns det ändå så otroligt mycket som vi inte råder över. Varför inte bara kasta oss ut för stupet och uppleva friheten av att vara ett med luften, för vem vet vad som fångar upp oss?
Alla människor leder till nya människor. Vägar leder till nya vägar. Incidenter leder till nya incidenter. Allt är som en enda lång motorväg där det gäller att hitta rätt avfart bland tusentals av dem. Om man inte ser sig om ordentligt så är risken stor att man blir överkörd. Det svåra är inte att orka vandra längs vägen, det svåra är att ta de rätta avtagsvägarna. Möjligheterna är enorma, man får beslutsångest. Oftast så förbättras orienteringen efter antalet erfarenheter man råkat ut för. Men valets ovisshet försvinner aldrig. De högre makterna får avgöra tärningens siffra.
Vill du veta vem jag är? Jag är ett resultat av smärta. Mina tårar rinner inte längre, men såren förblir öppna och blödande. Men tiden har plåstrat om mig, tröstat. Vi väljer inte vilka vi blir. Vi formas av med- och motgångar, hanterar dem medvetet och omedvetet.
Om du fick chansen, här och nu, att förändra allt - skulle du göra det? Jag skulle välja att uppleva allt igen. Man skulle säkert kunna tro att jag är bitter över det som hänt. Känna: Varför, jag var ju bara ett barn? Men jag är inte bitter, men inte heller tacksam. Det var mitt öde.
Om du fick chansen att leva ett liv utan motgångar, skulle du ta den? Jag tror inte att ett liv utan motgång är ett lyckligt liv, för hur skulle du kunna se lyckan? Du har inget att jämföra den med. Det ljuva är aldrig ljuvt utan det sura. Surt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar